We're marching for the gold!

Vilken match. RIK krossade H43 (och därmed även Ulf Tallhage, en extra bonus så klart). Matchen var egentligen avgjord efter 11 minuter när H43 inte lyckades göra mål trots att RIK bara hade fyra utespelare på plan. Palicka och Tommy Pettersson var planens giganter, men det var en kollektiv försvars insats som var viktigast. Petter Bågenholm håller dock inte elitserien klass och är lagets stora svaga punkt. RIK är nu uppe i delad serieledning med Ystad som de möter borta på fredag. Även om Ystad så klart blir favoriter i den matchen kan det vara värt att påpeka att RIK faktiskt besegrat de tre andra topplagen, Sävehof, Hammarby och Skövde, på bortaplan. Så räkna inte ut RIK än.

Hm, det var länge sedan jag gjorde någon form av lista. Här kommer en.

På plussidan av livet:

#Stone Roses (kanske världens bästa band)

#Truck Stop av David Ericsson (lastbilschaffis skriver om att köra lastbil)

#Bokmässan (mkt böcker, minus för kulturtanter med vassa armbågar och ryggsäckar)

#Att jag inte längre är pokerdealer

#Arne Anka

#Samoa Joe vs. C.M. Punk St. Paul, MN 8.25.06 (60 minuter ren härlig jäkla wrestling)

#Tarentel - A Crystal The Size Of Our Moon In The Heart Of A Pulsating White Dwarf (inte bara en lysande låt utan även veckans låttitel)

#Buffy The Vampire Slayer (asgött)

#Sopranos (det känns vemodigt att veta att det snart är slut)

#Min hemliga bok! (ett av de bästa köpen på länge!)

På minussidan av livet:

#Alldeles för mkt att plugga

#Att jag glömde köpa tandkräm

#Att jag inte kan ladda ner ROH's senaste PPV

Tittade igår kväll på Michael Moores Roger & Me. En mycket trevlig liten film som på ett mycket bra sätt belyser ett av kapitalismens största problem, den ständiga jakten på profit. Eller låt mig omformulera mig lite, den ständiga jakten på ökad pofit. Det är något som känns fundamentalt fel med att lägga ner alla industrier i den staden där företaget startats och där det varit en stor del av själva stadens kultur, endast för att öka profiten. GM gick redan med rekordstor vinst.

Det känns dock som om Michael Moore gör en förenkling av situationen. Tesen som är rådande i filmen är att GM är ett ont företag och Roger Smiths en känslokall människa. Man får nästan bilden av att han är ett undantag, att GM är ett extra elakt företag. Jag tror inte att problemet är så enkelt. Det gör inte Pat Boone heller.

För det är faktiskt Pat Boone som gör den bästa analysen av situationen. "In a free society, a capitalistic, demcratic society things do change. There are shifts and trends." Kärnan i hans uttalande (välvilligt tolkat i alla fall) är att det är själva systemet som är uppbyggt på ett sådant sätt, att företagen inte har några skyldigheter gentemot sina anställda, utan bara en skyldighet gentemot sina aktieägare att maximera profiten. Om situationer som dessa ska undvikas, måste systemet förändras. Det går inte hålla enskilda individer/företag skyldiga.

En annan sak som jag la märke till i filmen är att överklass tanterna på golfbanan använder exakt samma argument som fick alliansen att vinna valet. Nämligen att arbetslösa är lata och att möjligheterna finns därute. Att det bara är att gå ut och ta tag i dem. Fan va synd att livet inte är så härligt enkelt som liberalerna tror.

Jobb och sjukdom har i princip gjort mig helt isolerad. Att jobba tar ju fan all tid man har. Och denna lilla tiden man är ledig måste man handla, laga mat, städa och sova. Det är ett rent helvete. Men jag har i alla fall sett, hört och läst lite saker som jag helt kort och koncist tänkte tipsa yttervärlden om.

Sett:

Sjunde Inseglet av Ingmar Bergman. En film som bara alla måste se. Jag menar att ibland måste man ju påminnas om vår egna dödlighet.

Slaget Om Alger av Gillo Pontecorvo är en gripande historia om hur Algeriet blev självständigt. Det bästa med filmen är att det inte bara är en hyllning till Algeriets befrielse front utan visar hur komplicerat det faktiskt var.

Guns Of Navarone är kanske inte världens bästa film man jag blir så jävla nostalgisk när jag får se de stora kanonerna. Överdrivet mkt komplikationer och kan man ta. Det är trots allt en jävligt bra film.

Hört:

Spiritualized. Det känns jävligt surt att man missade dem på Emmaboda i år. Det skulle enligt Markus varit riktigt jävla bra. Spelat mkt gamla klassiker och en eller två Spacemen 3 låt. Hoppas bara att det inte var sista gången de kommer till Sverige.

Echo & The Bunnymen - Killing Moon, Tears For Fears - Mad World, The Church - Under The Milky Way och Duran Duran - Notorious. Har ju precis sett om Donnie Darko så jag var tvungen att ladda ner de låtarna som är med i filmen. Helt fantastiska är de i alla fall.

Juvelen - Watch Your Step. Underbar jag-vill-vara-Prince dänga.

C M von Hausswolff - Dedicated To John Cage. Brus brus brus...

Läst:

Paul Austers Illusionernas Bok. Mycket lättläst men ändock tänkvärd bok. Stark rekommenderad till alla.

Klas Östergrens Gentlemen. En av de bästa svenska böcker jag någonsin läst.

Jens tipsade om en mkt läsvärd och intressant artikel angående relationen mellan Israels växande Homeland Security-industri och dess fortsatta ockupation och isolering av Västbanken och Gaza. Artikeln, Jens blog och Calles blog torde vara obligatorisk läsning för alla. Kleins artikel visar på ett effektivt sätt hur marknaden alltid blir vinnare, oavsett hur världen ser ut. Det verkar snarare så att kriser är bra för marknaden. Detta leder till den mkt skrämmande insikten att det helt plötsligt finns starkare intressen än endast ideologiska för att fortsätta isoleringen och ockupationen av Palestina, nämligen ekonomiska. Denna simpla, men ändock otroligt skrämmande tanke borde kunna få även min nyblivne ny-liberal vän att tappa tron på marknaden.

The new era of sex on film. Shortbus, a must see movie about relationships, or the search for one.

Efter ett kallt och regnit möte med Profeten i hans trånga, unkna och för kvällen översvämmade gränd, blev jag tillsagd att titta bakåt. Att återbesöka redan känd terräng. Marker jag trodde var fullt utforskade, helt utan överraskningar. Självklart följde jag Profetens ord och tog två, eller snarare tre, fyra steg tillbaka. Således har jag grävt upp dessa gamla plattor.

Jens Lekman återkommer med jämna mellanrum men han har faktiskt släppt (dock endast på cd-r och mp3) en liten pärla jag helt glömt bort. I Killed The Party Again är Lekman på sitt allra lekfullaste humör. Här har vi somriga vackra sommarlåtar, en sanslöst svängig samplingsorgie och en underbar version av Someone To Share My Life With. Den finns att hitta här för alla som inte redan har laddat ner den. Passa då även på att ladda ner den svenska versionen av Mapleleaves.

För en tid sen pratade Rickard och jag om att post-rock är en ganska smärtsam sak att uppleva nu för tiden. Bland annat sa jag att jag aldrig skulle få för mig att lyssna på Godspeeds Your Black Emperors magnum opus Lift Your Skin Like Antennas To Heaven. Att jag var så trött på post-rocken att tanken på att plocka fram ett gammalt GSYBE! album inte ens fanns. Profeten sa till mig att det fanns nya sidor att se. Profeten hade så klart rätt. Lift Your... är verkligen ett mäktigt album. Men nu skulle jag vilja påstå att dess styrka finns mellan crescendona. Det är när tempot dras ner som GSYBE! visar sin riktiga styrka. T.ex. blir här arvet från Brian Eno, något jag tidigare inte reflekterat alls över, tydligt. Det är bara att lyssna igen, om ni inte gjort det på länge.

Vashti Bunyan släppte 1969 ett klassiskt folkalbum. Förra året återutgavs det med en rad extraspår. Albumet heter Just Another Diamond Day och måste höras av alla. Hennes lågmälda, väna fast samtidigt styrkefulla röst är så otrolig vacker.

Profeten fick mig också att gräva upp en gammal electronica klassiker. Eller electronica är kanske inte rätt ord. Sparsam, nästan minimalistisk ljudbild. Man få ha lite tålamod, för belöningen är närmast guldvärd. Ryoji Ikedas +/- borde alla någon gång hört. Det är en modern klassiker som fortfarande låter hur fräsch som helst.

Ibland är verkligheten minst sagt hemsk. Min bild var alltid att han var en lugn å gå kille. Men shit alltså...

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1106320,00.html

http://abcnews.go.com/Sports/story?id=3315501&page=1

http://www.youtube.com/watch?v=t5OHI-1KxXY

http://www.youtube.com/watch?v=3V7cueU9bzQ&mode=related&search=

Ord för det manliga könsorganet:
Penis
Kuk
Snopp
Slang
Snabel
Stock
Köttabit
Familjelyckan
Task
Klubba
Limpa
Påle
Skampåle
Totempåle
Lans
Spjut
Balle
Fredrik Reinfeldt


Fy fan, ibland har man jävligt tråkigt...

Hm, trodde först att det var Rickard som störtat. Hade glömt hur lika de är.

http://www.aftonbladet.se/vss/stockholm/story/0,2789,1091544,00.html

The past, past, well now let me tell you about the past

The past is filled with silent joys and broken toys,

laughing girls and teasing boys

Was I ever in love? I called it love

I mean, it felt like love

There were moments when, well, there were moments when

Present, Go out with you? Why not

Do I like to dance? Of Course

Take a walk along the beach tonight? I'd love to

But don't try to touch me, don't try to touch me

Cos that will never happen again

Shall we dance

The future, Tomorrow? Well tomorrows a long way off

Maybe someday I'll have somebody's hand

Maybe somewhere someone will understand

You know I used to sing-

"a tisket a tasket a green and yellow basket"

I'm all packed up and I'm on my way and I'm gonna fall in love

But at the moment it doesn't look good

At the moment it will never happen again

I don't think it will ever happen again.

The Shangri-Las - Past, Present, And Future

En dag, för inte allt för längesedan, stod det en man i en gränd. Han var smutsig, trasig och ful. Men han var stor, riktigt riktigt stor. Hans storlek var av den graden att den skrämde små barn och fick vuxna män och kvinnor att betrakta honom med paranoida blickar. Hans armar, som inte bara var ovanligt långa utan även breda, påminde mer om mastar på ett skepp än något som var fäst på en smutsig profets kropp. Jo, denna enorma man var inget mindre än en profet. Han förklarade världens gång för de få människor som vågade sig in i denna trånga, mörka, skitiga gränd som Profeten kallade för sitt hem. En sen, mörk och regnig april kväll predikade han om oändlighet.

"Ett oändligt tal, jo det är minsann oändligt. Man kan inte se dess början, ty det har ingen, man kan inte se dess slut, ty det har inget. Man kan ta bort en händelse, och vi har fortfarande en oändlig mängd händelser. Det har så att säga ingen påverkan om vi drar bort, och att lägga till ett tal på ett oändligt tal, ja jag är kanske ingen doktor i matematik, men tanken ter sig onekligen absurd. Så när startade världen, undrar du kanske? Jo, för en lång tid sedan. För en lång lång tid sedan."

Jag tittade upp, för man fick alltid titta upp när Profeten talade, och såg att i hans enorma händer vilade en skylt. Den var liten, vilket gjorde att hela situtionen fick ett smått absurt drag. Jag såg att hans ögon formligen glödde under hans toviga hår. På skylte stod det:

"En evighet mellan världen och oändligheten"