I mitt arbete som utrikeskorrespondent för Aromatherapy träffar man många intressanta och tänkvärda individer. En av dessa är en stillsam frihetskämpe vid namn Tenzin Gyatso, mera känd som Dalai Lama. Vi träffades under en kort intervju, där jag skulle få hans synpunkter på kombinationen korianderljus och CNN:s direktsändning från Irak invasionen (han tyckte för övrigt att det är bättre med lite mjukare doft och rekommenderade sin Sverige favorit, Liljekonvalj). När jag senaste gången var på besök i New York bjöd han upp mig till sin penthousevåning för en fröjdig kväll i goda vänners lag. Framåt slutet på kvällen kom vi in på en diskussion om ett fritt Tibet. Mr. Lama beklagade sig över att Judarna, "på grund av lite otur" fått hela västvärldens stöd för skapandet av en religiös feodalstat. "Vi buddhister är ju inte dumma nog att nästan bli utrotade men inte fan har det hjälpt oss", som han uttryckte det. När jag frågade varför han, som ändå levt i 500 år, inte lärt sig hur man ska spela det spel som kallas världspolitik grymtade han först missnöjt. Sen sa han "Vi har ju ändå lurat både den riktiga vänstern, sossevänstern, trädkramare, hippies, rättviseliberaler och nyliberaler att stödja införandet av en självstyrande fundamentalistisk religiösstat. Så lite har man ju åstadkommit."
När jag gick ner för Broadway efter att lämnat hans penthousevåning slog det mig vilket mirakel det egentligen är att så många människor vill stödja en stat som är helt baserad på religiösa antaganden om passivitet och total världsfrånvändhet. Jag menar, det bästa sättet att uppnå god karma och i förlängningen nirvana är ju att meditera. Skit i omvärlden liksom. Men samtidigt, det är svårt att argumentera emot någon som levt i över 500 år och som lämnar en med så djupa påståenden som 犹太人 (ordagrant översatt "Something to believe is losing in time")
